Pojkar kan visst skriva!

Katharina Andersson, doktorand och adjunkt i svenska spr?ket vid Högskolan i Gävle, visar i sin forskning att skrivkompetensen, som mäts p? de nationella proven i ?rskurs tre, inte alls är hela sanningen.
För att öka kunskapen om och bidra till först?else för pojkars skrivkompetenser har Katharina Andersson beskrivit, analyserat och tolkat 231 tio?riga pojkars texter fr?n nationella provet i svenska i ?rskurs 3, 2009 i Sverige.
Historiskt
Vid sekelskiftet när man började med PISA-undersökningar och nationella prov s? redovisades resultaten könsuppdelade. Och d? pojkarna presterade sämre uppstod ett massmedialt tryck om att pojkarna har det jättejobbigt i skolan.
Man trodde att detta var n?got nytt och s?här hade det aldrig varit förut. Men det visade sig att p? Skolverket fanns betygsstatistik sedan mitten p? 60-talet, grundskolans början, och att flickor
hela tiden haft bättre betyg än pojkar.
– Vi kan g? tillbaka i princip s? länge det har funnits skola och se att flickor alltid presterat bäst, säger Katharina Andersson
– Men detta att vi delar upp mänskligheten i tv? delar, tror jag är ett stort problemet. Det finns ju s? m?nga andra faktorer som kan p?verka. Vad man har för föräldrar, hur familjens livssituation ser ut, hur de m?r, utbildningsniv?n och den ekonomiska situation som föräldrarna har, p?verkar skolresultaten.
– Om man väljer en eller flera av de faktorerna s? f?r man andra resultat. Och d? skulle vi inte vaska fram bara pojkar i en hög, för det är inte s? att en familj har enbart pojkar.

Vad är det man mäter
När läraren ska bedöma texterna s? ska de räkna att det finns tre fullständiga meningar med stor bokstav och interpunktion. Att det finns 10 korrekt stavade formord och inneh?llsord och titta efter om berättelsen har en början, mitten och f?r en avslutning.
– Det nationella provet har en för?ldrad syn p? vad kunskap är. Och jag visar i min avhandling att det finns andra skrivkompetenser som man kan mäta och som i s? fall skulle kunna resultera i ett annat sätt att se p? prestationen som pojkarna gör, säger Katharina Andersson.
– Man ger till exempel ett prov om rädsla. “Kan du skriva hur det känns att vara rädd?” Och när läraren ska bedöma texten d? sker det endast efter de gammatiska kriterierna. Men om det handlar om rädslan, det finns det inga kriterier p?.

Man provar inte det de kan
P? ett prov ska en berättelse skrivas för hand p? ett linjerat papper, även om pojkar i vanliga fall skriver p? dator.
– I v?ras var jag p? besök i en klass där alla fick skriva p? en dator. Jag s?g med glädje att alla slog upp sina datorer och skrev obehindrat oavsett om det var pojkar och flickor.
– D? nationella provet kräver en sak och verkligheten är n?got annat s? provar man inte det eleverna kan! Jag vill att när barnen skriver sina prov s? ska det vara som när man skriver alla andra dagar. Ge barnen och studenterna de verktyg de är bäst p?.

Hur pojkar visar sina skrivkompetenser
Analyserna av provets texter utifr?n andra grunder än de grammatiska krävde nya analysverktyg, som i sin tur ocks? har möjliggjort att nya aspekter av pojkarnas kompetenser blir synliga.
Mottagarmedvetenhet
Katharina har tittat p? t ex mottagarmedvetenheten, att först? vem man skriver till. Hon hittar i pojkarnas texter influenser fr?n bl a Astrid Lindgren, som i Emil i Lönneberga skriver, “Nu vet du vad Emil gjorde när han hade stora tabberaset i Katthult”. Och s? skriver pojkarna ocks?: “Nu ska jag berätta för dig hur det var när jag fastnade i skidliften..”.
– Och d? vet ju pojken att n?gon skall läsa detta och troligtvis är det fröken och d? kan man se medvetenheten om det. De skrivkompetenser jag har tittat efter, är inget bedömningskriterium i ?rskurs tre men det är ju en verklig kompetens.
Intertextualitet
Sedan har hon tittat p? intertextualitet, förebilder, att man refererar till en annan text. Pojkarna refererar till en text men gör en egen berättelse.
Pojkarna gör här det som pojkarna gör konsekvent, plockar bort syrran. Det är inte Hans och Greta utan det är Hans som hittar pepparkakshuset.
– En del forskare menar att detta att använda andras texter är ett tecken p? bristande fantasi. Men jag tycker att det är tvärtom. Ett exempel kan ju vara Per Lagerkvist som fick Nobelpriset för Barabbas. Lagerkvist hade läst en bok, (Bibeln), och s? skrev han sin egen fantasi utifr?n den.
– Detta är ett utmärkt sätt att visa att pojkarna kan m?nga texter.
Vad är det för texter de kan
– När jag g?tt in och tittat kan jag se att pojkarna läst m?nga texter. De läser barnböcker och de läser dataspel och de tittar p? TV och p? massor med film. De har ocks? läst andra böcker som kanske förv?nar att s? sm? pojkar har läst.
– Och d? kan man se att de har med sig dessa texter i huvudet och fast de sitter i ett klassrum och de ska skriva och det är spänning och prov, s? kommer de änd? ih?g de här texterna. Men detta värdesätts inte, eftersom det inte st?r i kursplanen.

Provet i sig p?verkar lärarna
Provet i sig p?verkar hur lärare undervisar. Om provet hade med fler kompetenser att undersöka s? skulle lärare med stor säkerhet undervisa om det. Idag krymper svenskämnet och blir spr?kriktighet och grammatik.
– Men skriva är inte bara det, utan s? mycket mer och d? försöker jag peka p? det. Pratar man kunskaper nu, s? sägs det bara “De kan inte stava”.
Avhandlingen breddar synen
Avhandlingens resultat kommer förhoppningsvis att kunna p?verka det nationella provets konstruktion i framtiden och bredda synen p? pojkars skrivkompetenser.
Resultaten visar ocks? att skrivundervisningen i framtiden behöver fokusera p? inneh?ll och spr?kutveckling och att skriva för hand kan bytas ut, mot tangentbord eller pekskärmar, även vid provskrivande.

Katharina Andersson disputerar den 11 september vid pedagogiska fakulteten vid ?bo Akademi i Vasa med avhandlingen “Pojkar kan visst skriva! ? Skrivkompetenser p? nationellt prov i svenska i ?rskurs tre i Sverige”
Opponent är professor emeritus Jon Smidt, H?gskolen i S?r-Tr?ndelag, Norge och kustos är professor Ria Heilä-Ylikallio, ?bo Akademi, Finland som ocks? är huvudhandledare. Bihandledare är docent ?sa Morberg, Högskolan i Gävle, Sverige.

För mer information v v kontakta:
Katharina Andersson, universitetsadjunkt i svenska spr?ket Högskolan i Gävle
Telefon: 026- 64 89 38, 070-174 80 71
E-post: [email protected]

Högskolan i Gävle sätter människan i centrum och utvecklar kunskapen om en h?llbar livsmiljö. Vi erbjuder ett 50-tal utbildningsprogram och cirka 500 kurser inom humaniora, samhälls- och naturvetenskap och teknik. V?ra forskningsprofiler är byggd miljö och hälsofrämjande arbetsliv.0000Skicka som e-post
Share this

Authors
Top